"Det var en svensk soldat som räckte fram handen och sa: Välkommen!"

Albert Altschul, född 1918 i Budapest, var en av de judiska flyktingar som kom till Barsebäckshamn i oktober 1943. Han dog 2007, men har berättat om flykten bland annat för sin dotter Astrid Altschul Junesjö som sammanställt denna berättelse om Alberts liv.

Foton och video på denna sida kommer från Astrid Altschul Junesjö.

Se Albert berätta om överfarten mellan Danmark och Sverige den 9 oktober 1943.

Albert Altschul föddes 28 mars 1918 i Budapest. I familjen fanns en två år äldre bror Robert, hans pappa Artur och mamma Irene. Familjen var medborgare i Tjeckoslovakien, med hemortsrätt i Brüx i norra Böhmen. Det var en tysktalande judisk familj. Fadern var diplomingenjör i kemi och modern var översättare och bokhållare. Familjen var bosatt i Cluj i nuvarande Rumänien när fadern dog i cancer 1926. Albert var då åtta år och hans bror var 10 år.

Ett par år efter faderns död flyttade den äldre brodern Robert till sin farbrors familj i Friedlandt i Böhmen. Farbrodern var stadsläkare, militärläkare, tandläkare mm. Både Alberts kusin Herta Julie Altschulova samt hans bror Robert studerade medicin vid Karls universitet i Prag.

1938 stängdes judar av från vidare universitetsstudier. Kusinen Herta lyckades fly till London strax före krigsutbrottet. Så småningom lyckades hon fullfölja sin läkarutbildning i London. Hon var verksam som psykiater i London. Hon avled 2004 vid 90 års ålder.

Brodern Robert, hans farbror och faster fördes 1942 till Theresienstadt.
Farbrodern Adalbert Altschul var verksam som läkare i Theresienstadt till 1944. Farbrodern, fastern och Robert mördades i förintelsen.

Albert bodde under sin barndom kvar i Cluj tillsammans med sin mamma. Vid 10 års ålder engagerade sig Albert i den sionistiska rörelsen. Albert lyckades avsluta sin gymnasieutbildning och ett års handelsskola innan det blev omöjligt för judar att gå vidare till högre utbildningar. Albert bestämde sig för att skaffa en praktisk yrkesutbildning, eftersom han hade som målsättning att emigrera till dåvarande Palestina.

Han flyttade 1934 vid 16 års ålder till ett socialistiskt -sionistiskt kollektiv Brüx i norra Böhmen, där familjen hade hemortsrätt. I Brüx utbildade han sig till elektriker. Han bodde inte så långt ifrån sin farbrors familj i Friedlant.
Modern Irene Altschul försörjde sig som översättare och bokhållerska i Cluj fram till 1938 då hon flyttade tillbaka till Brüx, där hon hade sin hemortsrätt.

Albert gjorde under 1990-talet efterforskningar i tjeckiska statsarkiv, för att få veta mer om sin mamma. Av dokumenten framgår att modern Irene Altschul i april 1940 blev kallad till polisen och anklagad för att inte hade antagit förnamnet Sara, som alla judiska kvinnor vid den tidpunkten tvingades att bära. Hon skrev ett klagobrev till polispresidiet i Brüx, där hon anförde att hon som judinna inte hade tillgång till officiella meddelanden, då hon inte fick lyssna på radio eller läsa tidningar. Hon kände inte till att kvinnor skulle bära namnet Sara. Om hon hade vetat detta skulle hon ha lagt till det förnamnet. Hon dömdes till 300 Riksmark i böter, som hon betalade från 1940 till den 12 juli 1944, därefter finns inga mer uppgifter. Albert menade att detta förlängde hennes liv med fyra år.

Hela Alberts familj förutom kusinen Herta Julie Altschulova mördades i förintelsen. Albert träffade sin mamma sista gången på en tågstation i Bodenbach under sin resa till Danmark.

Albert fick under 1938 flera olika certifikat ett till Israel, ett annat till England. Men dessa certifikat gick till andra som hade större behov av att fly. Tjeckoslovakien var vid den tidpunkten fortfarande inte ockuperat, såsom Österrike var. Albert fick istället en möjlighet att på legal väg ta sig till Danmark som jordbrukselev. I juni 1938 började en judisk tjeckisk parlamentariker i Prag, undersöka med danska ambassaden i Prag om ett tidigare avtal mellan länderna om utbyte av jordbrukselever. Det visade sig att Danmark gav tillstånd till att genomföra detta utbyte. Cirka 550 tyska, österrikiska och tjeckiska judar fick inresetillstånd som jordbrukselever, majoriteten var från Tyskland och
Österrike.

Den 15 mars 1939 fick Albert tillsammans med tre andra ungdomar inresetillstånd till Danmark och transitvisa genom Tyskland. Tågresan utgick från Centralstationen i Prag via Theresienstadt, Budenbach, Berlin, Hamburg och till Fredericia i Danmark.

Alberts vistelse i Danmark mars 1939 – oktober 1943
De fyra ungdomarna som reste tillsammans med tåget från Prag genom Tyskland, togs emot av pastor Christianssen i Fredericia. Han hade i förväg hade ordnat med boende och arbete som oavlönade jordbrukselever för varje ungdom i enlighet med det avtal som fanns emellan länderna för utbyte av jordbrukselever. Pastor Christiansen hade en tidigare erfarenhet av utväxling mellan olika krigsfångar efter det första världskriget.

Albert kom till lantbrukaren Karl Ledegaard med fru och sonen Nils på Eritsö, fyra till fem km från Fredericia på Jylland i Danmark. (Nära bron över Lilla Bält som förbinder fastlandet Jylland med ön Fyn där Odense är den stora staden). Albert arbetade ute på fälten i jordbruket. Det var mycket viktigt att de skulle vara oavlönade.

Fru Ledegaard lät Albert använda sin kreditbok i affären för att kunna köpa frimärken och tobak. En gång per år fick Albert och sonen Nils nya arbets- och finkläder. De tre andra pojkarna placerades i närheten och umgänget ungdomarna emellan fortsatte på kvällstid. De hade till och med en lokal där de kunde träffas.

Albert hade till att börja med kvar sitt tjeckiska pass och hade hela tider planer på att när det var möjligt kunna flytta till Palestina. Albert engagerade sig i ett sionistisk kollektiv, som var en förberedelsegrupp inför utvandringen till Palestina och var med i en motståndsgrupp under sin vistelse i Danmark.

Den 9 april 1940 ockuperas Danmark. När Albert får höra att Danmark är ockuperat, begav han sig omedelbart iväg för att skaffa sig mer information. Han stoppas av en tysk soldat som frågar:” Var är engelsmännen?” Albert svarar på tyska: ”Du är i Danmark, landet av mjölk och honung.” Turligt nog fick han fortsätta sin färd utan vidare repressalier.

1941 eller våren 1942 uppsökte en fjärdingsman Albert och sade att han skulle infinna sig hos en kommissarie i Odense på ön Fyn. Han skulle visa upp sig hos polisen en gång i veckan för att visa att han inte var på väg att fly. Efter en eller ett par veckors besök hos polisen, behövde han inte visa upp sig mer. Albert hade då börjat arbeta hos Hanssons Handelsträdgård i Stige nära Odense på ön Fyn.

Alberts flykt från Danmark till Sverige
1943 fick Albert på nytt besök av en fjärdingsman som sa att han skulle visa upp sig hos kommissarien i Odense. Albert var vid den tiden engagerad i danska motståndsrörelsen under täcknamnet “Knud”. Kommissarien i Odense sa:

“Knud, tyskarna planerar att imorgon genomföra en razzia, som kommer vara i sex, sju dagar. Varna dina kamrater”.

Albert förstod att kommissarien var en del av motståndsrörelsen. Albert tog sin cykel och begav sig till Eritsoe och till lantbrukarparet Ledegaard. Där mötte
han fru Ledegaard i tårar som berättade att kamraten Hans Fuch var gripen av tyskarna och att de hade varit hos Ledegaards under gårdagen och letat efter Albert. Albert fick bo sju till åtta dagar hos skolläraren. Fru Ledegaard ville att sonen Nils skulle följa med Albert över bron till Odense. Men det ville inte Albert som visste att det stod utposterade tyska soldater vid bron. Nils var lång och blond och Albert var liten och mörk. Det skulle bli uppenbart för soldaterna vem som var jude.

Albert tog avsked och lämnade förmodligen alla sina tillhörigheter hos fru Ledegaard, och cyklade på egen hand över bron. Fick ett tillfälligt boende hos fru Heidi Waldman i Odense. Albert fick en järnvägsbiljett från Odense på ön Fyn till Köpenhamn av en man i en trenchcoat. Mannen gav instruktioner om resan och hur han skulle kommunicera med Albert och gav tecken när Albert kunde kliva på tåget. Åkte tåg över stora Bält till Själland, klev av tåget i Vejby och åkte spårvagn till centralstationen i Köpenhamn. Såg mannen med trenchcoaten igen gå fram och tillbaka på Centralstationen, vid ett tillfälle hade han med sig en taxichaufför.

Efter en stund kom taxichauffören tillbaka och sade “ Knud, taxin väntar” och Albert följde med honom i en “ vansinnesfärd genom Köpenhamn “ till Bispebjergs Hospital i Köpenhamn. Sjuksystrar tog emot och förde Albert till ett stort bord med mat. Systrarna förde ut honom till en ny bil, som i ny vansinnesfärd körde honom genom hela Köpenhamn till frihamnen till ett skjul som var beläget sju till åtta meter från kajen. I skjulet fanns hårt beväpnade danskar. Utanför skjulet patrullerade två tyska soldater 75 till 100 meter från baracken. De marscherade och när de vände sig mot varandra pratade de lite och i det ögonblicket sprang Albert ner i den väntande båten. I båten fanns redan tre andra flyktingar.

Luckan lades på och båtens registreringsnummer spikades för. Soldaterna måste ha hört hammarslagen. Båten gav sig iväg mot Sverige. På internationellt vatten hissades den danska flaggan och luckan öppnades. Albert såg att ett tyskt örlogsfartyg närmade sig fiskebåten, samtidigt så dök ett svenskt krigsfartyg upp och det tyska örlogsfartyget vände åter mot Danmark.

Albert berättar om överfarten mellan Danmark och Sverige den 9 oktober 1943 i en intervju filmad 1997.

Alberts vistelse i Sverige efter flykten över Öresund
Den 9 oktober 1943 anlände Albert till Barsebäck i Sverige, välkomnades av en svensk soldat. Albert blev förhörd av både svensk och dansk polis som befann sig i Sverige den 10 oktober 1943 om sin avsikt med att komma till Sverige. Han berättade om sina planer att emigrera till Palestina.

Alberts tjeckoslovakiska pass blev ogiltigt ett halvår efter ankomsten till Danmark. Han fick då ett protektoratpass från tyska beskickningen i Köpenhamn. Efter en tid tog beskickningen tillbaka passet. Han hade vid ankomsten till Sverige inget giltigt pass. Av polisrapporten den 10 oktober 1943 framgår att landsfiskalen i Kävlinge utfärdar en nödfallsvisering för 14 dagar
för den statslöse trädgårdsarbetaren Albert Altschul som förs med direkt färd till Ruters pensionat Diö, Älmhult. Efter framkomsten skall han anmäla sig till polismyndigheten.

”Utlänningen har undergått läkarundersökning och polisförhör och erhållit ett restaurangkort för bröd smör, kött och tobaksvaror. Utan giltigt pass, medhavande 38 danska kronor”.

Den 10 eller 11 oktober 1943 fördes Albert till Ruters pensionat i Diö i Älmhult. Albert stannade på Ruters pensionat till mars 1944. Danska ambassaden stod för kost och logi på pensionatet samt 9 kronor per vecka för andra utgifter. Det kom en ambassadpersonal och delade ut pengarna. I slutet av mars 1944 när Albert bodde på pensionatet i Diö fick han sin första legitimationshandling, ett rött svenskt främlingspass, med ett tillfälligt arbets- och uppehållstillstånd.
Han uppsökte arbetsförmedlingen i Växjö. Fick arbete och bostad under sex månader hos en lantbrukare Gustav Gustavsson i Uråsa. Senare under hösten 1944 flyttade Albert till ett nytt lantbruk i Dalby i närheten av Lund. Fick förmodligen där sitt svenska personnummer.

Albert försökte få komma tillbaka till sitt yrke som elektriker, men den 8 december 1943 får han avslag från Kungliga Socialstyrelsen i Stockholm på sin ansökan om att arbeta som elektrotekniker vid Sydsvenska Kraft AB i Älmhult. Han arbetar i stället på lantbruk och med trädgårdsarbete från 1943 till 1 juli 1946. Albert flyttar till Lund, där han hyr in sig hos en dam på Adelsgatan i Lund. Det är ett boende för ensamstående män, i hyran ingår även lagad mat.

Från mitten av 1946 får Albert en tillfällig anställning som linjearbetare vid Sydsvenska Kraftaktiebolaget, det är brist på linjearbetare. Arbetar som slipare ett år vid Separator, AB. Till slut får han en anställning som elektriker hos AB Rudelius & Boklund i Lund till den 20 augusti 1954. Familjen flyttar till Stockholm och den 24 augusti 1954 påbörjar han sin fasta anställning som elmontör vid Graham Brothers AB Riddargatan 40 Stockholm, lön 225 kr i
veckan.

Familjebildning
På Valborgsmässoafton 1946 träffas mina föräldrar för första gången. Min mamma har kommit till Sverige den 28 april 1945 med Röda korsets Vita bussar, direkt från koncentrationslägret Ravensbrück.

Albert och Pola blir direkt förälskade och båda vill bilda familj och återskapa sina förlorade familjer. De förlovar sig den 14 juli 1946 och gifter sig den 6 oktober 1946. För Albert var valet av förlovningsdatum den 14 juli en symbol för den franska revolutionens budskap om frihet, jämlikhet och broderskap.

De fick tre döttrar och sju barnbarn och 12 barnbarnsbarn. Att återskapa en stor familj och släkt var viktigt för Albert och Pola efter alla förluster i deras liv.
Albert dog vid 89 års ålder den 26 maj 2007 omgiven av sin familj. Pola dog fridfullt i sömnen den 19 augusti 2019 vid 97 års ålder. De fick ett strävsamt men ett bra liv i Sverige.

Fler vittnesmål:

Henrik Martin Meyer

Preben Mortensen

Ingrid Olsson

Trion Kjell Carlsson, Zenta Arvidson och Helena Lindqvist

Tillbaka till Museer och lokalhistoria